BrutalChoklad

Jaha. Här var det länge sedan jag skrev. Men nu kommer en liten uppdatering.

I januari tar jag examen. Som färdig socionom. Ojoj, så vuxet. Ojoj, så allvarligt. Måste nog investera i birkenstock och rödkrullig permanent, bara för att känna att jag passar rollen.

MEN! Jag har ju lyckats hitta det perfekta sättet att skjuta upp det här i två månader. Jag ska nämligen till KAMERUN, i januari. Där kommer jag resa runt, hänga på stranden, shoppa klänningar i fina tyger, hoppas att jag inte får malaria och framförallt… Volontära för en organisation som arbetar med gatubarn. I Can’t wait!

I framtiden kommer jag förhoppningsvis blogga om denna resa på en annan adress, men då det inte är klart vill jag inte skriva om det än. Så därför tänkte jag att man kan få följa mina förberedelser och tankar kring resan och kanske annat där också. Eventuellt kommer jag kunna blogga på båda adresserna under resans gång dessutom.

Hursom. Så hur gick det till att jag ska åka till Kamerun? Jo såhär gick det till: Jag har länge haft sub-saharan afrika som ett drömresmål, och vill väldigt gärna jobba med internationellt socialt arbete. Så jag valde, nu när vi får välja masterkurser såhär sista terminen, att läsa en kurs från det internationella masterprogrammet. Där gjorde jag ett grupparbete tillsammans med tre afrikanska tjejer. Bland annat hade vi väldigt intressanta diskussioner om vårdnad, där vi skulle jämföra våra hemländer. Det blev tydligt att det fanns stora skillnader i hur barn och kvinnor behandlas i de länder dem kom ifrån, och jag blev av någon anledning ännu mer sugen på att åka till afrika.

Så jag utbrister: Åh vad jag vill åka till afrika. Då svarar en av tjejerna att hon ska åka hem till Kamerun över jul och vara där i tre månader och att jag gärna får hälsa på. Jag svarar att jag inte bara vill ha semester, utan vill jobba och verkligen uppleva saker om jag åker dit. Då svarar hon att anledningen till att hon ska dit är för att hon jobbar på sin master-uppsats och ska göra den om gatubarn i sammarbete med några NGOs där nere, och att allt hon behöver göra är att ringa och säga att hon har med sig en vän så har jag fått en plats som volontär. Jag blev exalterad. Övriga två gruppmedlemmar trodde vi skämtade.

Det var tre veckor sedan. Igår var jag och lämnade in min visum-ansökan och tog de första två vaccinen (gula febern (och fick feber av vaccinet, vilken ironi!) och tyfoid. Kommer behöva svänga förbi där en sväng till för att vaccinera mig mot hjärnhinneinflammation och få recept på malariatabletter och koleravaccin. Kan meddela att det är dyrt att åka till Africa och då har jag inte ens åkt än. De pengar jag sparar in på att det är billigt där förlorar man nog på alla såna här kringkostnader. Svindyra flygbiljetter också, dem köpte jag i fredags.

För tre veckor sedan hade jag alltså panik över vad som skulle hända vid examen. Nu har jag pungat ut snart 15.000 kronor (ouch!) och är superexalterad inför mitt kommande äventyr.

Hurra jag ska till Kamerun!